Blev uppringd av min fina syster strax före lunch igår. Våran mamma , som bor på ett demensboende , hade ramlat kvällen innan och gjort illa handleden. Konstigt att inte personalen ringde ngn av oss direkt , utan en sköterska hade tittat på hanleden och eftersom mamma kunde röra på fingrarna , hade de bara lindat om den. Igår efter att en läkare hade tittat på den under ronden och tyckt att den måste nog röntgas , ringde de min syster.
Min underbara Johannes packade sin ryggsäck och var startklar när moster ringde att hon kommer och hämtar oss. Vi hade tid 15:15 till röntgen....och det blev en jobbig tid där innan hon fick komma in och innan vi fick bilderna , för att gå vidare till akuten. Säger som min fina syster sa : Att ha en dement mamma på sjukhus med en massa väntan på sin tur , är som att ha småbarn på sjukhus.....man måste sysselsätta dem hela tiden. Min fina syster fick vandra en hel del i korridoren med vår mamma.
Men väl inne på akuten gick det undan. På mindre än en timme var handleden gipsad och röntgad en andra gång. Ha ha ha......M sa att jag är Gävle sjukhus skräck ^^ Vet vilka knappar jag ska trycka på......är dålig på att ge mig i vissa frågor / saker.
Måste ge min underbara Johannes super mycket beröm. Inte en enda gång gnällde eller klagade han att han vill åka hem. Han tröstade sin mummu , stök henne på huvudet och sa att snart är det klart. Mamma är så himla stolt.
Väl hemma såg jag fram emot en lugn myskväll hemma med mina älsklingar. Men ack så jag bedrog mig. Strax efter 21:00 ringde min fina syster igen. Personalen hade ringt. Mamma hade lyckats slita av sig gips-skenan. SUCK!!!! Personalen fick inte röra henne , så det blev syster-utryckning till Kremlan. Min syster satt med mamma , medans jag ringde akuten. Blev ombedd att sätta tillbaka skenan och linda om den igen. Enl. akutläkaren gör de inget annat på akuten heller.....personalen skulle ge henne lugnande och sätta tillbaka skenan varje gång hon tar av den. Lycka Till säger jag till dem. Medans min syster letade efter lindor , lyckades jag få dit skenan.....sitter ju inte lika tight som den gjorde efter akutbesöket..men den sitter där iallafall. Fick även ett direktnr till ortopeden som jag ska ringa idag - sköterskan jag pratade med sa att de inte brukar ge ut nr , men hon tyckte synd om mig , så jag fick det.
Väl hemma igen...hade min lilla älskling somnat i soffan brevid M ( kärlek ).
En sann fundering som min underbar Johannes sa till M innan jag åkte iväg : Hur kan en gammal människa ta bort gipset???
Hoppas på en lugnare dag idag...denna Skärtorsdag.
kramkram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar