Världens bästa syster fyller år idag......

Idag är det ingen vanlig dag.....för idag är det världens bästa finaste systers födelsedag.....Hipp Hipp Hurraaa!

(Brukar inte dela bilder när man ser vem ngn av mina fina är....men detta får bli ett undantag...ha ha ha...bilden är tagen ngngång på 1960-talet)

Julaftonen kom och gick....som vanligt åkte vi till min fina systers familj strax innan Kalle Anka & co skulle önska God Jul.....man kan ju bara inte missa Kalle på TV en dag som denna.

Efter världens bästa julbord åkte vi och tände ljus på pappas/morfars/svärfars grav samt i minneslunden.

Julklapparna låg och väntade under granen och lillprinsen var mer än nöjd. Han fick det han hade önskat sig: en målvaktshjälm (Star Wars-tema) och Katarina Mazettis bok "Pappor och pirater". Han fick ju annat också och mer tacksamt barn får man nog leta efter....han blir glad för kalsonger också.

Sedan bar det av till min svågers syster m man för vidare umgänge med släkten på Barrsätragatan. När blev det surr och lek/spel till sena timman (vi var hemma vid midnatt ungefär)

Igår var jag och min fina syster till vår mamma på hennes demensboende. Jag HATAR sjukdomen....bläää blääää bläääää!!!!

Vi pratar med mamma, vi kramar mamma, vi pussar mamma på kinden, vi håller mamma i handen.....men hon vet inte vilka vi är :(

Hon lever....men ändå inte!

Mamma sitter i sin nya rullstol, kan inte riktigt sitta rak, kan inte äta själv, kan inte prata - lyckoträff när det kommer ett ord som man vet vad det är. Ser nog inget på vänster öga. Har en "lyft sele" på sig hela tiden som personalen använder när de ska förflytta henne från rullstol till säng eller dyl.

Hatar Hatar Hatar!!!

Vid 21-tiden igår kväll drog jag med mig finaste mannen på vår 2 km runda. Vilken vacker fullmåne det var.....Julmåne kallades den visst. Enl Aftonbladet har det inte varit fullmåne på juldagen sedan 1977....och det ska dröja många många år innan detta fenomen infaller igen - wow!!!

I natt för en månad sedan stannade livet upp en stund.

Rädslan att förlora mannen i mitt liv där och då.....rädslan att aldrig mer få vila i hans famn...rädslan att aldrig få höra hans röst igen..rädslan att-listan kan göras hur lång som helst.

Jag är oerhört tacksam över att han lever och finns kvar hos oss.

Älskar mina fina mest i hela världen och de betyder så oerhört mycket för mig.

Var rädd om dina nära & kära

kramkram