Rädd att lämna mina fina..........

Sedan 27/10 har jag levt med en oro som sakta håller på att lämna min kropp.....10/12 på självaste Nobeldagen fick jag en klart besked......JAG HAR INTE CANCER!!!!!

De orden fick mina tårar att rinna och rinna och rinna.......känns helt galet underbart! Men samtidigt har jag burit på en inre rädsla att lämna mina fina i nästan 2 månader. Vet inte hur många nätter jag har gråtit mig till sömns och haft tankar på hur jag ska kunna berätta för min lillprins (om jag fick svaret att jag har cancer).

Min lillprins farmor är döende i cancer - lever på övertid just nu kanske man kan säga (förra julen fick hon beskedet att hon har max ett år kvar att leva).

Så han vet vad cancer är och hur följderna kan vara......

Min fasa i livet är att det ska hända mig ngt innan min lillprins är 18 år och myndig....min lillprins skulle inte överleva det. Han vet vem han vill bo med isf och det är inte hans biologiska pappa......men hur ska det gå till? Vi har gemensam vårdnad.....tyvärr :(

Kanske ska kolla upp detta med Familjerätten....vad som gäller om boendeföräldern avlider och barnet inte vill bo med umgängesföräldern....hmmm

kramkram